marcushaggstrom

Just nu pågår i kommuner och landsting en debatt kring demokratins grundstenar, yttrandefrihet. Lyssnar man till de kritiska rösterna är situationen beklämmande! Människor känner allt mer maktlöshet i dag. Miljöpartiet vill visa på möjliga sätt att nå ökat deltagande och engagemang.

Vi ska ta tydliga steg mot en fördjupad och bredare demokrati i Sverige och Gävleborg

Vår vision är direktdemokrati, besluten ska fattas av dem som berörs. Beslut i valda församlingar måste kompletteras och kunna överprövas direkt av medborgarna. Det måste finnas möjligheter för alla att delta i beslutsfattandet, samtidigt som valda representanter har medborgarnas mandat att fatta beslut.

Vi är övertygade om att en deltagande demokrati både förutsätter och föder ansvarstagande och engagemang hos varje medborgare.

I ett grönt samhälle kan man inte förvänta sig att det allmänna löser alla problem. Ansvar vilar också på individen och dennes egen insats. Vårt synsätt är att individen i samspel med andra människor utgör grunden i samhällsbygget. Det som individen själv inte mäktar med ska delegeras till samhället, och då i första hand till beslutsstrukturerna närmast den enskilde. Vårt samhälle byggs underifrån, aldrig uppifrån och ner.

Färre känner tilltro till politiken och till sina egna möjligheter att kunna påverka politiskt. Alla har inte likvärdiga möjligheter att göra sin röst hörd. Det är en diskriminering som kostar samhället viktiga erfarenheter och idéer. Fortfarande har män bättre förutsättningar än kvinnor att göra verklighet av sina tankar inom politiken.

I ett sådant klimat, med små möjligheter till inflytande, bryts människors engagemang ned och grogrund ges till extremistiska rörelser. Ideella organisationer, folkrörelser, politiska partier och skolor har en stor uppgift i att värna och bredda engagemanget.

Demokratins former har i stort sett varit desamma sedan den allmänna rösträttens införande, medan människor har fått ökad kunskap, utbildning och insikter. Världen har krympt, människor reser mer och nyheter från andra sidan jorden når oss direkt. Människor har djupare förmåga att förstå svåra orsakssamband. Demokratin måste därför utvecklas genom ett myndigförklarande av medborgarna. Vi är övertygade om att alla som får möjlighet kan ta ansvar för det som händer runt omkring dem.

Den representativa demokratin måste förnyas så att beslutsfattarna verkligen representerar sina väljare. Det räcker dock inte att själva beslutsfattandet demokratiseras, medborgarna måste också i högre utsträckning kunna påverka den process som leder fram till

beslut. Detta kan ske genom att medborgarna ges möjlighet att delta i arbetet att utforma underlag och beslutsalternativ.

Informationstekniken skapar förutsättningar för en mer deltagande demokrati. Demokratiska reformer har under senare år tvingats fram av rörelser som snabbt har kunnat samla sig genom att utbyta information världen över. På samma sätt som diktaturer blir svårare att upprätthålla när Internet ger möjlighet för oppositionella att sprida sitt budskap, kommer IT innebära krav på fördjupad demokrati också i Sverige. Internet kan stärka kommunikationen mellan väljare och valda, möjliggöra direkt deltagande i beslutsfattandet och användas för att sprida bakgrundsinformation.

Ett hållbart Gävleborg är ett mer demokratiskt Gävleborg!

Marcus Häggström                                  Maria Aspers

Sammankallande Miljöpartiet Gävleborg     Landstingsråd MP

I dag hade vi ordförande i landstingets beredningar för medborgardialoger en träff med Samhällsmedicin. Den handlade om det kommande uppdraget för beredningarna. Kul & krativt avstamp framåt tillsammans med kunniga tjänstemän kring det troliga uppdraget ”Folkhälsa”.

I den Regionala utvecklingsstrategin är fokus varit tillväxt & hållbarhet. En förutsättning för detta är en god Folkhälsa.

I det landstingets plan ”Goda utsikter för ett livskraftigt Gävleborg” slås fast att:

”Landstinget bidrar till bättre hälsa hos medborgarna. Livsvillkor, livsmiljö och levnadsvanor bestämmer i stor utsträckning medborgarnas hälsa. Det är därför nödvändigt att integrera ett folkhälsoperspektiv i samtliga verksamheter samt att andra aktörer än landstinget deltar i arbetet med att förbättra medborgarnas hälsa.”

Att beredningarna under 2013 därför troligen kommer att jobba med dialoger om vad medborgarna upplever att de behöver för insatser/förändringar/satsningar inom Folkhälsopolitiken och dess områden: livsvillkor, livsmiljö & levnadsvanor känns som en kul utmaning. Allra roligast att det sker i en tid då folkhälsofrågor verkligen börjat spela en "riktig" eller kanske mer konkret roll i landstingets arbete. Insikten om att den verkligen går att påverka tycks sprida sig i leden.

Genom att träffa medborgare runt om i länet och på ett strukturerat sätt samla in deras tankar ska vi sätta frågan på fullmäktiges dagordning för att kunna sätta avtryck i landstingsbudgeten med konkreta satsningar! Från ord till handling!

Vargen engagerar och berör. Jag har roat mig med att djupdyka i vargdebatten under det senaste året. Jag har förvånats av hätskheten i debatten som bitvis når så låga debattnivåer som påminner om tiden på högstadiet. Jag är heller ingen biolog, Jag jagar och är därför av vissa stämplad på förhand. Jag vill ha varg och är därför av vissa stämplad på förhand. Innan jag började följa debbatten den hade jag schablonbilden, av hotfulla Hillbillys som tar lagen i egna händer, i ryggen. Det som förvånat mig är dock snarare den militanta sekterism som odlas av påstådda ”vargvänner” oftast förpackad ihop med en New age-inspirerad indianromatik. Ett års vardiskuterande har resulterat i att jag själv är kartlagd med foto och personuppgifter på en förment ”vargvänlig” sida på internet….

Nåväl vad är som problemområdena?

• Vi saknar nu en politik när det gäller vargen. Frågan har hamnat i klorna på Brysselbyråkratin som brukar lämna övrigt att önska när det gäller subsidiaritet och vanligt folks vardag.
• Vargen är för koncentrerad till 3 län. Exemplet Hagfors där hela kommunen täcks av 5 vargrevir (inklusive centrum (iaf i försommras)) kan inte vara rimlig. Utbredningsområdet måste utökas inklusive delar av Norrland / traditionellt klassat som renskötselområde.
• Genetiken måste säkras. Helikoptertransporter, inseminering eller djurparksvaragar som planteras ut drar endast ett löjes skimmer över frågan och saknar förankring. Genetiken måste säkras genom naturlig invandring från stammen i Ryssland. Här måste fjällområden och de vintertid nyttjade kustnära renbetesområdena fredas. En korridor bör därför snarare dras genom norrlands inland.
• Synen på vargen. Här måste vi komma förbi dagens polariserade bilder. Exemplet Kolmården där man under åratal låtit människor umgås med sk socialiserade vargar tog en ände med förskräckelse. Liknande budskap om dess ofarlighet och skygghet har spridits av diverse organisationer och myndigheter. Ett budskap som uppenbart är felaktigt. Lika lite kommer förkommsten av varg i den svenska naturen utgöra någon stor risk för de som besöker/bor nära den. Genom jakt och förhindrande av flockbildning torde risken vara minimal. Vargen är ett imponerande och intressant djur, men är inget romantiskt övernaturlig väsen, den är ett rovdjur och utifrån det ska vi förhålla oss.
• Vargstammen måste som alla andra predatorer förvaltas genom jakt. Här är det inte minst viktigt att den bibehåller sin skygghet för människor istället för att uppträda oskyggt (tom sova på farstubroar i fallet Ockelbo).
• När det gäller vargens betydelse för ekosystemet har Rovdjursutredningen tydligt avfärdat detta när det gäller en så brukad natur som den svenska. Vargen hör dock hemma i vår fauna och har därmed ett berättigande. Samtidigt ska vi inte avfärda (påstående: -det är bara jägarna som vill värna sitt kött) att vargens huvudföda, älg, utgör ett betydande tillskott klimatsmart kött.
• Antalet. Här måste samtliga aktörer enas om en nivå som upplevs som acceptabel. I nuläget har vi allt från SNFs ”tusentals” vargar till NVVs beräkning av lägsta nivå för bevarandestatus som landade in på 38 (100 med marginal) i Skandinavien, i basen har vi Riksdagsbeslutet om 210.

Moderaten Patrik Stenvard och Sjukvårdspartiets Stig Zettlin har gett den politiska oärlighten ett regionalt ansikte. Inte nog med att de upprepade gånger ger sken av att landstingets ekonomi befinner sig i fritt fall och att inget skulle göras åt detta så menar de att politiska mål saknas för landstinget. Om vi inte visste bättre skulle man kunna tro att dessa herrar sover på landstingsstyrelsens möten. Måldokumentet ”Goda utsikter för ett livskraftigt Gävleborg” togs för inte allt för länge sedan av fulllmäktige. Dokument processades fram i landstingsstyrelsen under workshopslikande former av samtliga partier. Att sedan varken Zettlin eller Stenvard vågade ställa sig bakom det i slutändan utan istället fegade ur får stå för dem.

Målokumentet är tydligt kopplat till indikatorer för att göra det mätbart, ett arbete som redovisats vid flera sammanträden i landstingsstyrelsen. Det har också upprepade gånger redovisats vilka åtgärder som pågår för att få kontroll på den negativa utvecklingen i två av landstingets divisioner genom ett organisationsöversynsarbete som syftar till att arbeta mer strukturerat genom en tydlighet i ansvar, roller och ökad samverkan. Produktionen måste ständigt effektiviseras och sjukvårdsproduktionen anpassas till ett ojämnt patientinflöd. Vi är övertygade om att våra kompetenta tjänstemäns arbete kommer att ge goda resultat inte bara för patienterna utan även ekonomiskt.

Nej,  moderaterna och sjukvårdspartiet får nog hyfsa sin retorik om de inte ska tappa alla trovärdighet, en närmare granskning tål den inte.

Marcus Häggström & Maria Aspers

Miljöpartister i landstinget

Bra dag med landstingsfullmäktige i dag. Det vill säga för de flesta utom moderaterna och sjukvårdspartisterna som verkar ha tagit svartmålning och negativ kritik av det mesta som sitt varumärke. Allra helst sjukvårdspartiets krumbukter blir allt mer komiska, idag ville de återstarta Bollnäs akutsjukvård och förlossning med hänvisning till teknink- och medicinutvecklingen. Det var just några av skälen till att det avvecklades.

Etiska placeringar av pensionskapitalet är något som diskuterats under många år och som mötts av många märkliga invändningar men som Gert Fylking brukar säga: Äntligen! är det klubbat.

Sen avhandlades ett ovanligt stort och  betydelsefullt infrastrukturärende.
Landstingsfullmäktige beslutade enhälligt att stödja EU-projektet ”Den bottniska korridoren” som ska förbättra råvaru- och persontransporter från och mellan nordkalotten ned till marknaderna i Europa. En investering på mellan 5-7 miljarder euro till år 2020. En investering som ger norrland livskraft och nya möjligheter.
Sen är det väl ingen som missat den positiva ekonomiska hushållningen i Landstinget Gävleborg? 100 miljoner + i resultat före finansnetto.
Nu moderniserar vi Sverige!

Vargen hör naturligt hemma i den svenska faunan. Sverige har råd med en varg i sina rovdjursstammar. Genom en klantig regeringspolitik (centern) och det faktum att påstådda naturvänner/djurrättsaktivister blandat EU byråkratin i leken har den svenska rovdjurspolitiken havererat.
Nu skjutsats vilda bedövade djur med helikopter kors och tvärs genom landet och djurparksuppfödda djur ska planteras ut i skogarna. Misstron mot det demokratiska systemet gror sig allt starkare i stugorna.
Den svenska vargstammen lider fortfarande av inavel och behöver genetisk förstärkning. Det måste ske den naturliga vägen genom att invandring via norrland garanteras utan att renskötseln utsätts för allt för stora prövningar.
Vargen är ett imponerande och intressant djur, men är inget övernaturlig väsen, den är ett vilt som liksom allt annat vilt ska förvaltas genom jakt.
Människor på landsbygden har rätt till livskvalité i skog och mark, rätt att slippa rovdjur i djurhagen, kring gårdsknuten eller i lokalsamhället. Ofta glöms vargens föda i form av vilt bort i debatten. Det har gjorts beräkningar som visar att ett vargpar konsumerar 75 000 portioner älgkött årligen. Viltköttet totalt förser oss med 15 000 ton och utgör ett betydande tillskott klimatsmart kött.
Hur många ska vi ha då? Jag bedömer att runt 400 vargar som är väl spridda över vårt land kan vara en rimlig nivå, en nivå som kan få en bred acceptans. Dagens koncentration av varg till mellansverige utsätter både lokalbefolkning och vargen för onödiga prövningar. Tjuvjakt kan aldrig accepteras, lika lite som en havererad och konstlad rovdjurspolitik.

Snart andra månaden på det nya nya året och hög tid att sätta fart på bloggen igen. Det ryktas att det i morgon kommer nya inlägg i debatten om friskolor. Bra det. Att alternativa driftsformer blir lika med riskkapitalbolag som flyttar vinster till skatteparadis är ingen annan än motståndare till alternativa driftsformer betjänt av.  

Jag slutar aldrig att förvånas över den svenska politiska debatten där det allt som oftast är svart eller vitt, pendeln yttersta svängningar blir referenspunkter i debatten, gråskalorna saknas.

Jag förordar den tyska modellen av ”offentliga bärare”. Ett system stimulerar fördelarna med alternativa driftsformer (självstyre, engagemang mm) utan att bli profithungrigt. Offentliga uppdrag som förskola, skola, äldreomsorg läggs ut på ”offentliga bärare (öffentliche träger)” som ideella organisationer kyrkor mm. I Sverige avfärdas detta med att det skulle strida mot EU principer för offentlig upphandling vilket måste vara nonsens med tanke på att Tyskland är ett av EUs kärnländer.

Miljöpartiet är det parti som står för en skola där kvalitet och kunskap alltid har högsta prioritet. En skolpolitik som sätter eleverna i centrum och förbättrar förutsättningarna för lärare, kommuner, ideella organisationer och aktiebolag som driver skolor att på allra bästa sätt klara det breda kunskapsuppdraget.

Själv har jag avrundat dagen med älg & grönsakssoppa. Allt för ofta glöms viltet bort i diskussionen om klimatsmart kost, men det får bli ett annat inlägg.

Dagdrömmen om att Gävleborg ska ingå i en Svealandsregion har nu definitivt gått upp i rök. Uppsala har tydligt sagt ifrån när det gäller att bilda region ihop med vårt län. Dalarna är de enda som besvarat friarstråten. Förhoppningsvis får detta oss att släppa den enkelriktade tanken på att vi till varje pris måste söderut. Gävleborg har mer gemensamt med Dalarna, Jämtland och Västernorrland än med Uppsala eller Örebro. Tillsammans kan vi möta framtidens utmaningar utifrån likartade förutsättningar. Eller som en bekant sa; ”Hellre porten till Norrland än avkrok i Svealand!”.

I februari startade den parlamentariska regionkommittén sitt arbete kring regionfrågan. Bakgrunden är att landets landsting har möjligheten att på egen hand bilda större regioner, är inte det gjort före 2012 kommer regeringen att ta beslut om en ny statlig läns/regionindelning 2015. Fördelarna med större regioner är bland annat en större skattebas för landstingen (nödvändig med tanke på sjukvårdens fortgående utveckling och specialisering), att regionerna själva skulle få kontroll av en dela av de statliga utvecklingsmedlen som länsstyrelsen administrerar och att regionerna skulle bli en starkare röst i EU-sammanhang. Nackdelar är exempelvis att hela frågan knappast är känd i den breda allmänheten samt risken för stora avstånd mellan förtroendevalda politiker i en ”storregion” och den lokala befolkningen.

Regionfrågan har varit aktuell tidigare, kring 2005 men Gävleborgs dåvarande ansökan om regionbildningen ”Svealand” med Dalarna, Uppsala avslogs av kammarkollegiet. När den parlamentariska  regionkommittén startade sitt arbete med ett ”stormöte” under vårvintern med kommun och landstingspolitiker från länet på Bollnäs folkhögskola var den tidigare Svealandsansökan som utgjorde basen för diskussionerna. Att bilda region norrut avvisades snabbt av ledande politiker som prompt vill söderut. Representanter från S & M ur kommittén har varit på några sonderingar i de andra länen men har mest bemötts med tvekan. Dalarna är det län som tydligt uttalat att det vill samverka med Dalarna men kommittén har avvisat en regionbildning enbart med Dalarna (klokt med tanke på hur landstingets ekonomi ser ut där).

Under den senaste sonderingsträffen nu under sensommaren har dock Uppsala avvisat regionbildning överhuvudtaget. I gårdagen GP skrev 3 tidigare regionråd och förordade att Värmland ska söka sig mot Västra Götaland och Bohuslän, i dag dementerar flera politiker detta i VF, förvirringen tycks total.  

Nästa träff i kommittén blir i början på september och det återstår att se om läget klarnar. Situationen nu är mer förvirrad och osäker än tidigare. Personligen känner jag mig tveksam om Gävleborg kommer att kunna presentera något förslag till statsmakterna överhuvudtaget, det finns för lite ”driv” i hela frågan.

Sen är frågan hur medborgarna i Gävleborg får bli delaktiga i diskussionen, i dag känner knappt länets förtroendevalda till den. Regionbildning eller vilse i pannkakan?

I maj fick jag möjligheten att tillsammans med representanter för S och V i Gävleborg bevaka det turkiska valet i Turkiets kurdiska delar. Resan bekostades av våra respektive partier och i Gävleborg tog Söderhamns Svensk Kurdiska förening initiativ till arrangemanget men det deltog ”frivilliga valobservatörer” från många håll i landet.

Dagarna före valet bestod av studiebesök främst hos det kurdiska partiet BDPs (Demokratiska fred och frihetspartiets) olika institutioner och valevenemang. Kurdernas kamp för att få sin kulturella identitet och grundläggande rättigheter tillgodosedda bemöts fortsatt med kraftfull repression från den turkiska staten. Tusentals ungdomar sitter häktade på godtyckliga grunder liksom ett flertal demokratiskt valda borgmästare under samlingsanklagelsen ”terroristkopplingar”. Detta till trots präglades valspurten av en genuin entusiasm som skiljer sig väsentlig från en svensk valrörelse. Musik, sång och dans pågick långt in på natten.

Själva valdagen delades vi in i 3 team som skulle åka runt till olika vallokaler i Midjatregionen för att se om vallagen efterlevdes. Det gällde bland annat att ingen beväpnade polis och miltär personal fick vistas i vallokalerna, något det var lite si och så med. Generellt verkade valet gå bättre till i staden Midjat än i byarna utanför även om vissa lokaler i staden  var mer eller mindre ockuperade av civil och uniformerad polis som tillämpade lagstiftningen  efter eget tycke och bland annat arresterade BDPs valövervakare. I byarna var det värre. Här berättade människor öppet att de sålt sina röster och vi såg även att det skedde ombudsröstning med valsedlar ”buntvis”(något som ej är tillåtet). Värst var ändå de 2 vallokaler där det utbröt riktigt våldsamma rallarslagsmål både mellan kurder och turkar men även internt mellan turkar. En statlig valförrättare berättade att situationen var okontrollerbar för honom och hans makt enbart vilade på militären utanför. Lynchstämningen låg i luften.

Sammanfattningsvis tror jag ändå att vår närvaro gjorde nytta. Framförallt uppskattade BDP vår närvaro och i alla fall några av de som fifflade under valet vet att de hade internationella ögon på sig.

BDP fick från 20 till 36 mandat vilket bidrog till valnattens glädjescener. Mandatökning bestod inte enbart av kurdiska kandidater utan även av kristna och assyrier som kandiderade för BDP. Några kandidater som valdes in var just de häktade borgmästarna. Enligt turkisk vallagstiftningen skulle de omedelbart ha släppt, något som fortfarande inte skett, någon rättegång har de heller inte fått. Tyvärr övergick firandet av valresultatet dock snabbt till våldsamma attacker från den turkiska polisen.

Mot våra om än marginella erfarenheter av kurdernas situation i Turkiet kändes det minst sagt skamligt att höra Sveriges utrikesminister Bildt gratulera Turkiets premiärminister Erdogan till ett väl genomfört val.

Barn som växer upp i fattigdom har inte samma chans i skolan, på arbetsmarknaden eller ens samma chans att få vara friska. Fattigdom kan skapa problem som lever kvar under resten av människors liv. Därför måste arbetet med att bekämpa barnfattigdomen prioriteras.

Frågor som påverkar barnfattigdomen finns utspridda på politiska nivåer. Det gäller frågor som utförsäkringar, möjligheterna att läsa in betyg, bostadsfrågor och mycket annat. Vi måste motarbeta denna fragmentisering av frågan. Ansvaret för barns och ungas uppväxtvillkor måste samlas tydligt.

Det är viktigt att få en samlad handlingsplan som bland annat Rädda Barnen kräver. Precis som det finns politik som kan motverka fattigdomen, finns det politik som kan skapa fattigdom. Det handlar om sådant som utförsäkringar, om svårigheter att läsa upp betyg, om vräkningar av barnfamiljer, om ensamstående föräldrars ekonomiska möjligheter. Därför behöver vi en handlingsplan med tydliga mål, där hela den ekonomiska politiken utvärderas ur ett barnperspektiv.

I dag var det möte med nämnden för tillväxt och regional utveckling på Bollnäs folkhögskola. Dialogen med eleverna gav en stark bild av folkhögskolornas möjlighet till individuellt växande tillsammans med andra oavsett ålder eller bakgrund. Värdefullt samtal och nästan lika magiskt som eleven som trollade 50 kronors sedlar till den dubbla valören...

Nämnden bestämde också att sätta igång arbetet med en kulturplan för Gävleborg. Syftet är att tydliggöra och förnya uppdraget till de regionala kulturverksamheterna och därmed stimulera vidare utveckling. Planen är sedan ett underlag för statens fördelning av bidragen.
Jag hoppas att den process som nu startar blir så bred, öppen och kreativ som det diskuteras. Få tradtionella möten och fler öppna workshops. Att arbete även sker på webben känns nutidsorienterat och offensivt för en offentlig verksamhet. Följ arbetet på bloggen:

http://kulturplangavleborg.blogspot.com/

Den slutliga fördelning av statsbidragen, som planen utgör grunden för, måste förbli ett oskrivet blad. För min del menar jag att någon av länets institutioner mycket väl kan få stryka på foten till förmån för exempelvis en futuristisk videoperfomance verksamhet i Loos eller något annat vi i dag inte ser inom den vanliga ramen.

Nämnden tog också en handlingsplan för att öka de förnyelsebara drivmedlen i busstrafiken. Nödvändigt dels av klimatskäl men även utifrån att X-trafiks budgetprognos som redan nu pekar på ett underskott på grund av att dieselprisindex går upp. Peak-oil är som bekannt passerad och dieseln kommer knappast att bli billigare...

Frågan om större regioner har varit död i länets politiska debatt efter att frågan om bildandet av en region tillsammans med Dalarna, Värmland, Västmanland, Örebro och Uppsala avslogs av Kammarkollegiet för något år sedan.

Diskussionerna om framtida regionbildningar har som sagt pågått under flera år. Motiven till att bilda nya regioner som är större än dagens landsting handlar mycket om att skapa bättre förutsättningarna för regional utveckling och tillväxt men också för hälso- och sjukvården. Ett annat motiv är att skapa en organisation som kan samspela med en ny statlig regional förvaltning och som kan hävda sig nationellt och i EU, till exempel när det gäller satsningar som rör infrastruktur, sysselsättning och innovationssystem.

Nu har frågan dock åter blivit aktuell och om länen själva inte ”klarar av” bildandet fattar regeringen beslut om nya regioner 2015. Region Gävleborg och landstinget har haft två stormöten med förtroendevalda och tjänstemän från landsting och kommunerna för att diskutera Gävleborgs val av region. Processen präglas enligt min mening av brådska, redan i år måste bilden ha klarnat om hur regionerna ska se ut.

Det var redan på det första mötet i januari tydliga besked från regionens och landstingsstyrelsens ordföranden om att Gävleborg vill söderut och att alla ska vara eniga. Sånt ger mig rysningar. Man kan inte inleda en förment demokratisk process i en så viktig fråga med att direkt peka ut facit och kräva rättning i leden. Så tycks dock processen tyvärr fortgå och när det efterfrågats alternativ till Svealandsprojeket blir de svaret skyldiga.

Rent krasst är Gävleborg ingen attraktiv partner för länen söderut. Vi är ett län med låg utbildningsnivå, hög arbetslöshet, höga ohälsotal mm. En ”död zon” är omdömen som vi får från våra grannar.

Själv ser jag större möjligheter med ”Region mittsverige”, Gävleborg, Dalarna, Jämtland och Västernorrland skulle mycket väl kunna bli en region med både gemensamma möjligheter och utmaningar. Gävleborg har mer gemensamt med dessa skogs och industrilän än tillväxtregioner som Uppsala och Örebro. Dessa län skulle gemensamt kunna vända den negativa spiral de befinner sig i det post-industriella samhället. Eller som en kommentar jag fick på ett debattinlägg i detta ämne: ”Hellre porten till Norrland än avkrok i Svealand”.

Jag tror personligen inte heller vi ska låsa oss vid dagens gränsdragningar. Hälsingland har en tydlig egen identitet, kanske ska länet gå åt varsitt håll?
Det är viktigt attmedborgarna i Gävleborg får bli delaktiga i diskussionen!

Läget just nu liknar mest ”vem tar vem” och det senaste är att Uppsala, Värmland och Sörmland har heta känslor och vill bilda en ”bananregion”. Som jag ser det är risken för vår del om vi fortsätter att låsa oss för ett alternativ att vi blir kvar på avbytarbänken.